KD: ”Tillgången till blod måste öka”

Tillgången till blod är livsavgörande i sjukvården och av särskild stor betydelse vid händelse med många svårt skadade. Blodverksamheterna är ett av flera områden inom sjukvården som behöver stärka sin robusthet och möjligheten att öka kapaciteten vid behov. 

Storstadsregionerna, och inte minst Stockholm, har mycket specialistvård som kräver tillgång till blod. Vid en händelse med många svårt skadade skulle det krävas en betydligt större tillgång till blod än vad vi har idag.

Med anledning av det säkerhetspolitiska läget i vårt närområde och de stora skillnaderna i antal blodgivare i landets regioner har regeringen presenterat en informationssatsning för att öka antalet blodgivare i Sverige. Även flera statliga utredningar pekar på att tillgången till blodgivare bör bli bättre.

Som regionen i Sverige där mest vård och specialistvård bedrivs har Stockholm ett ansvar inte bara för att vara självförsörjande på blod utan även för att kunna skala upp kapaciteten i vid behov. Idag är bara cirka 2–3 procent av befolkningen aktiva blodgivare och vi menar att det krävs flera olika satsningar för att fler ska vilja bli blodgivare.

• Gör det möjligt för alla att bli gästblodgivare. Idag kan aktiva blodgivare inte ge blod i regioner som inte är ansluta till det särskilda systemet för gästblodgivare. Det betyder i praktiken att en stockholmare på besök i Gotland inte kan ge blod där.

• Se över möjligheten att ge blod på fler språk. Det är viktigt att man förstår och kan göra sig förstådd när man ger blod för att undvika missförstånd om hälsa och smittrisker. I Stockholm finns möjligheten att ge blod på engelska så länge man har svenskt personnummer och giltig ID-handling. Möjligheten att ge blod på fler språk bör ses över.

• Sedan 2021 finns det nya föreskrifter om blodgivning för män som har sex med män. För att nå ut med informationen och möjliggöra fler blodgivare bör därför en särskild informationskampanj riktas mot denna grupp.

Sverige har jämfört med andra EU-länder färre blodgivare per 1000 invånare vilket innebär att aktiva blodgivare måste ge blod oftare. En bredare bas av aktiva blodgivare skulle göra oss mindre sårbara vid händelser med många svårt skadade. Det vore ett relativt enkelt men viktigt sätt för att stärka sjukvårdens robusthet. 

Även Socialstyrelsens omvärldsbevakning har kommit fram till att de trogna blodgivarna finns främst utanför storstadsregionerna vilket betyder att det finns ett glapp mellan tillgång och efterfrågan. Det är vår uppfattning Stockholm kan göra mer och att stockholmarna vill göra mer för att bidra till sjukvårdens beredskap och motståndskraft.